han gör mig galen.
jag tror att jag hatar honom egentligen.
han gör bara mitt liv dåligt.

allt är knas

Jag blev sur på min rumskamrat en gång för han inte hade städat lägenheten som han hade lovat mig att göra. Då jag laga mat å la upp mat till mig å han. han kolla på tv. Då jag tänkte nä nu jävlar ska du få igen så jag slicka i han mat å spotta i det rörde om lite... Ja han sa iallafall att det var god middag XD

Jag fes min bäste vän mitt i ansiktet när jag var liten.
Han sprang skrikande efter mig.
Den känslan av makt och hans utsatthet förföljer mig.
Jag kan fortfarande höra honom skrika när jag tänker på hur jag sakta sänkte ner min rumpa mot hans näsa.
Den komiska utsatthet han måste ha känt.
Han var dessutom mest poppis i klassen och lärarnas gullegris.
Jag kan inte låta bli att känna stolthet idag.
Förlåt gud.

Jag får ingenting gjort. Jag bluffar och smiter undan och får ingenting gjort. Jag vet inte vad som driver mig att inte driva igenom någonting. Jag vill. Jag vill verkligen. Det går bara inte. Fan, fan, fan.