Shit vad allt är jobbigt ibland. Jag orkar inte mer, helt ärligt. Mina vänner är sjukt jobbiga, jag är olyckligt kär och det känns som om jag aldrig kan ha roligt utan sprit. Vad fan har hänt med mig? För två år sedan var jag en goodie-two-shoes, en ängel sänd från ovan. Nu är jag djävulens avkomma som bara förstör allt hela tiden. Folk brukar oftast beskriva sina liv som en berg-och-dal-bana, att det finns ups and downs. Ja mitt liv är ett enda stort down och det finns inga ups så långt ögat kan se. Jag borde bara rycka upp mig själv men det är svårt när man inte har någon som kan hjälpa en. Någon som är utanför lådan och som kan se allt från en nykter synvinkel. Uschuschusch.

Jag hatar egentligen alla mina vänner, eller s.k "vänner". Dom tror att dom har det så jävla svårt hela tiden, att umgås med dom är som att vara med i ett mitt-liv-suger-och-jag-har-inga-pengar-tävling. Det ska alltid vara så synd om dom, dom är så självupptagna att dom inte ens märker att någon annan inte mår bra. jag hatar att erkänna det, men jag hatar mina vänner.

Jag är så jävla kär i min bästa vän..

Jag sitter på Facebook större delen av mina arbetsdagar. Förlåt.

NeeeeeeeeeeJ varför skrev jag det till honom för :(:( jag ångrar mig!!!!!!!!! nu var jag tvungen och blocka han på msn bara för det :S


bajs