I mellanstadiet sparkade jag en klasskamrat allt vad jag hade i skrevet på honom.
På högstadiet applåderade och hurrade ett gäng tjejer när de fått veta vad jag hade gjort. Vad som är värst är att jag har svårt för att tycka synd om honom trots att jag vet att det jag gjorde inte var rätt. INGEN förtjänar en rejäl pungspark det är så omoget.



