Jag äcklas av vissa saker människor egentligen inte kan rå för.

Min vän fick sin första kyss igår. Jag hade sagt till hennes kille att hon ville få sin kyss då, jag ville göra henne glad för jag vill glädjas åt hennes lycka. Men nu när de hade kyssts, så känns det inte alls bra. De tungkysstes sa hon. Jag vet inte varför jag känner så här. Jag får bara ont i magen av att tänka på det. Jag har aldrig ens haft en pojkvän, aldrig varit kär. Kan jag umgås med henne fast hon nu nästan blivit av med oskulden? Jag känner mig så omogen och liten. Det vill jag inte.

Jag HATAR verkligen människor

Jag tror att jag är kär i en till person förutom min sambo :(

Förlåt mig, för jag har syndat. Försöker vara så bra som möjligt och aldrig svika, men ändå blir alla sura för dom få gångerna jag bara inte kan ställa upp. Dom vet inte hur dåligt jag mår. Dom vet inte sanningen om mig. Det gör ingen. Dessutom gillar jag min kompis storebror som är fem år äldre än mej. Jag känner mig som en liten djävul för det. Och jag har sårat min bästa kompis. Det var inte meningen men jag var tvungen att säga sanningen, han blev jätte sårad och ledsen. Han ställer alltid upp för mig och nu har jag jättedåligt samvete. Han är bäst och jag gjorde honom ledsen. Hoppas att han förlåter.