Allt känns hopplöst.
Mina kompisar på internet är det enda sm håller mig uppe, o det är inte sääkert kommer ni tänka men jag bryr mig ä'rligt talat inte.
De personerna förstår mig.
De personerna gillar mig för den jag är, för de har inte sett något foto eller nått på mig än, o inte för den jag är annars, för den som alla andra tror eller hoppas att jag är.

Allt känns jobbigt just nu, läste igenom de typ senaste biktningarna eller var det nu heter på startsidan, det är ju alla ytliga problem enligt mig.
Min bästa kompis har jag aldrig träffat o hon bor tvärs över hela sverige känns det som.
Jag hatar kompisen som kallar sig för kompis irl, o när jag säger det så tror hon inte jag menar allvar, eller går o vänder hela skolan emot mig så jag står där ensam, med mina internetvänner som hopp, fast jag nte ens sett dem stå ansikte mot ansikte med mig.
Andas djupt nu iaf, hang in there.
Nästa sommar finns det en liten chans att träffa dig jimmy, o det är det enda som keeps me alive.. känns det som iaf, även om jag är för feg för att göra saker åt det.

Fasten alla säger att man ska spotta ut sina tuggumin efter att man tuggat på dom så sväljer jag dom alltid, alla jag frågar säger att dom spottar ut sina tuggumin men jag kan inte vara ensam om att svälja tuggumina...

Och en sak till jag har ingen aning om hur man stavar till tuggumi!!! Känns mycket bättre nu när jag biktat mig.

Idag kom en gammal tant fram till mig med en 50 lapp och undrade om de va ja som tappat den, ja tog emot dne o sa att den va min, men de va den inte. plus att ja loggade in på min kompis Lunar o muckade gräl me massor, nu hatar hon mig, har ångest

Idag är det enda jag gjort på jobbet att spela ett litet datorspel där man slår frisparkar. Jävligt tråkigt men det är bättre än att arbeta.

Jag har fått en schyst löneförhöjning, ca: 40.000 kronor per månad, och skrattar i mjugg åt alla fattiga idioter. Ha ha ha och det inkluderar även DIG!